Nytt liv

Det var upplagt för en alldeles strålande midsommarfest. Gästerna väntades dyka upp inom kort och molnen lyste med sin frånvaro på den ljusblå himlen. Det skulle dukas upp med sill och potatis på de nytvättade borden, som burits ut på gräsmattan och redan var dekorerade med såväl snapsglas och vishäften som nyplockade ängsblommor och blå-gula servetter. Carla Josefsson var fullt upptagen med att färdigställa de sista förberedelserna, så att allt skulle vara perfekt när den första bilen anlände. Hon hade förberett sig inför den här dagen länge. Äntligen hade hon något eget att visa upp, vara stolt över och kanske väcka en del avund med. Hon och Patrik hade köpt den lilla sommarstugan i höstas och renoverat till vansinne under hela vintern, för att få den färdig och användbar till sommaren. De var inte riktigt klara ännu, men det som återstod var mest små detaljer, som de tänkte färdigställa under semestern. Stugan låg fint placerad på en bergssluttning med en vidunderlig utsikt över havet och med skogen i anslutning till tomtgränsen. Här kunde Carla se sina barn springa omkring och leka och hon kunde föreställa sig själv odla potatis och grönsaker, som hon sedan kunde tillreda och servera när de fick gäster. Hon hade inte hunnit fixa det där grönsakslandet till den här sommaren och hon och Patrik hade inga barn än, men det var nu ett litet frö som hade börjat växa i henne.
     Carla hade länge drömt om att få barn tillsammans med Patrik. Det var en dröm hon tyvärr inte delade med honom. Patrik var ingen drömmare. Han var realist och även om han nog trodde att han också ville ha barn en dag, så var det ett alltför stort steg att ta om han inte kände sig fullständigt övertygad. Han hade inte alls varit beredd, när Carla talade om för honom att hon var gravid, men han hade funnit sig i situationen och firat tillsammans med henne. Han behövde tid att vänja sig vid tanken på att bli pappa och den tiden hade blivit kortare än han hade önskat, men han hoppades att den skulle räcka.
     Anna och Mats kom i den första bilen och de hade tvillingarna med sig. Mats och Patrik hade spelat tennis ihop när de var yngre. De hade hållit en relativt hög klass båda två upp till fjortonårsåldern ungefär, men då hade tonårshormonerna irrat in Patrik på andra banor och tennisbanorna hade inte längre varit lika attraktiva som mascarasvarta flackande ögonfransar, moppemeck i garaget och självsäkerheten som infann sig, när promillehalten i blodet ökade bara av att höra ljudet från en ölburk som öppnades. Mats hade däremot fortsatt att satsa hårt på tennisen och faktiskt varit på väg att lyckas riktigt bra. Men då hade en problematisk axelskada stoppat honom och han hade utbildat sig till ekonom istället. Anna var några år äldre än Mats. De hade skaffat barn bara några månader efter de hade blivit ett par och Mats hade, även han, till en början fått lite kalla fötter inför det faktum att han skulle bli pappa. Men Anna, som hade känt sin biologiska klocka ticka redan långt innan hon träffade Mats, lät honom förstå att det var hans val om han ville finnas med i sina barns liv eller inte. Hon hade i första hand känt att det var hög tid att bli mamma och förhoppningen att faktiskt leva ihop med barnens far var för henne inte alls ett obligatorium, utan mer en överraskande bonus. Och Mats kärlek till Anna var lika stark som hennes längtan efter barn och nu representerade de den exemplariska kärnfamiljen, med två välartade barn, villa och kombi. De var de enda i kompisgänget som hade barn och skulle därför inte stanna över natten. De parkerade på ängen framför Carlas och Patriks tomt och alla fyra tog sig med stor iver ut ur bilen och gick emot Carla, som med ett strålande leende kom springande emot dem.
     ”Men, åh, vad fint ni har det här,” sa Anna i samma andetag som hon sträckte ut armarna och omfamnade Carla.
     ”Hej, vad kul att ni kunde komma. Tack, javisst är det underbart,” svarade Carla samtidigt som hon släppte kramen och tog ett steg åt sidan, för att också sluta armarna om och välkomna Mats.
     ”Hej, kul att se er,” sa hon medan hon kramade Mats och barnen och när hela välkomstproceduren var avklarad tog de följe upp mot stugan där Patrik mötte upp med en välkomstdrink till var och en.
     ”De alkoholfria är de med sugrör, så ni får väl slåss om vem som ska köra hem i natt. Ni vet att det finns plats om ni vill stanna.”
     ”Ja, vi vet. Det hade varit kul, men...”
     ”Jag kör hem. Det är lugnt. Sugrör till mig tack, gärna ett grönt,” sa Mats när han avbröt Anna och samtidigt hördes fler bilar närma sig på den smala grusvägen och i ett stort dammoln såg de de övriga gästerna komma i en karavan på tre bilar, som svängde in efter varandra på uppfarten till Carlas och Patriks lilla stuga. Patrik sprang till mötes för att styra upp hur och var de kunde parkera och när det var avklarat hälsades alla välkomna med kramar och drinkar och det var genast en härlig feststämning som bredde ut sig över vännerna, som samlats för att fira midsommar tillsammans.
     ”Dricker du alkoholfritt?” utbrast Amira förvånat när hon såg sugröret i Carlas glas. Det blev för en sekund väldigt tyst och allas blickar vändes mot Carla. Hon tittade med ett kärleksfullt leende mot Patrik och de båda strålade tillsammans med solen.
     ”Ja, skål allihop! Vi väntar barn,” sa Patrik och höjde sitt glas. Nyheten togs emot med stor entusiasm och när alla hade skålat och gratulerat och kramat om de blivande föräldrarna var det dags att slå sig ner vid bordet för att äta sill och potatis, eller korv och köttbullar, som serverades till de som inte riktigt kunde med den salta smaken och konsistensen av rå fisk.
     Amira var Carlas allra bästa vän. De hade vuxit upp tillsammans och följt varandra genom förskolan, grundskolan och gymnasiet. När de var på en charterresa på Kreta för några år sedan hade Amira träffat Filip och flyttat till honom i Göteborg, men trots att det fysiska avståndet hade blivit längre mellan vännerna hade de ändå funnits i varandras närhet så gott som dagligen och det var alltid självklart att de skulle fira stora högtider, som midsommarafton, tillsammans.
     ”Varför har du inte berättat det här?” Amiras röst var förvånad, men hon delade absolut Carlas glädje och kramade om henne lite extra där de satt bredvid varandra vid bordet.
     ”Ja, jag vet att jag borde sagt något till dig först, men Patrik ville så gärna vara den som berättade. Han har liksom haft lite svårt att förlika sig med tanken, så han ville inte att vi skulle berätta något direkt.”
     ”Men hur lång tid har det gått då? När kommer bebisen?”
     ”Jag tror att jag är i vecka tolv nu, så det blir nog någon gång runt årsskiftet. Femte januari har jag fått som datum, men det ändrar väl sig när vi ska göra ultraljud.”
     ”Men vad häftigt. Jag visste ju inte ens att ni försökte. Jag visste att du ville, men du har ju sagt att Patrik inte ...”
     ”Nej, det var väl kanske inte helt planerat, men det kommer bli bra. Ska vi ta en snapsvisa?” Carla avslutade samtalet genom att höja sitt snapsglas, som för dagen var fyllt med Fanta och blicka ut över de andra gästerna.
     ”Vad sägs om helan går?” Alla vid bordet följde hennes handling, lyfte sina glas och tog i allt vad de orkade när de sjöng den traditionella strofen.

Efter maten samlade alla ihop sig för att gå till midsommardansen, som arrangerades på en äng en bit bort. Där skulle det resas en stor midsommarstång, som skulle kläs med blommor och blad för att sedan omringas av alla midsommarfirare i en skönsjungande och svajande ringdans. Efter ringdansen var det ett band som skulle spela och framåt kvällen skulle det också tändas upp stora grillar. De packade med sig picknick-korgar fulla med såväl sötsaker och snacks som härliga  grillrätter, öl och flera flaskor vin och gav sig iväg med filtar under armarna och härligt förväntansfulla sinnen.
     Patrik tog täten tillsammans med Eddie och hans nya tjej Cilla. Det var första gången hon var med som Eddies respektive på en sådan här större tillställning. Hon hade träffat de flesta av de andra i mer vardagliga situationer tidigare, men eftersom de inte hade varit ett par så länge, så hade de inte firat någon högtid ihop förut. Cilla var väldigt vacker. Hon hade en stark karisma och en kaxig självsäkerhet, som till och med fick Eddie att verka tillbakadragen. Cilla kunde nog vara en bra tjej för Eddie. Eddie och Patrik hade varit kompisar i ganska många år, men de kunde väl egentligen inte definiera exakt när deras vänskap hade uppstått. De hade båda gillat att hänga ute på pubar och klubbar lite oftare än de flesta andra och gärna tagit både en eller två extra öl, när andra tyckt att det räckte och det var väl någonstans där som de hade blivit de som var kvar, när de andra gick hem. I alkoholens dimmor och på efterfesternas desperata sista-minuten-hångel hittade de en gemenskap som varade även när Patriks pub- och klubbesök avtog alltmer efter han träffat Carla. Istället hade de umgåtts mer hemma hos varandra och Carla hade blivit en del av deras gemenskap, medan tjejerna i Eddis liv hade passerat en efter en utan att lämna några större avtryck efter sig än ett par klamydiatest och en schampobehandling av flatlöss. Men den här gången verkade han kär på riktigt och Patrik kunde se hur hans ögon lyste lite extra varje gång han tittade på Cilla och hur han nickade medhållande och gav henne kärleksfulla beröringar varje gång hon sa eller gjorde något.
     ”Vilken idyllisk plats. Hur kom ni över den här stugan? Den måste varit dyr”, Cilla såg sig drömmande omkring medan de gick längs med grusvägen och hon försökte röra vid varje buske och varje blad hon kom åt. Hon stannade upp och plockade ett par smörblommor i dikesrenen och räckte inställsamt över dem till Eddie.
     ”Jag känner mig lite smörig”, sa hon med ett fniss och Eddie fångade in henne i sina armar och gav henne en kärleksfull kyss. Samtidigt pratade Patrik på om sommarstugan och läget och köpet, eftersom han uppfattat det som om Cilla faktiskt ville veta, men avbröt sig hastigt då han upptäckte att det inte var någon som var intresserad av vad han hade att säga.
     ”Ja men ni behöver väl inte hålla på och hångla här. Jag känner mig liksom lite i vägen.”
     ”Nej gumman, hör du det? Inte här. Du får lugna dig.” Eddie släppte taget om Cilla och fattade istället tag i hennes hand.
     ”Jag har försökt att tygla henne, men det är fan inte lätt.” sa Eddie lite skämtsamt till Patrik samtidigt som han kastade en kärleksfull blick åt Cillas håll och gav henne en puss på kinden.

När de kom fram till ängen stod midsommarstången redan ståtligt på plats och stora blomsterprydda kransar hängde på korsarmens båda ändar. Carla, som tillsammans med Anna, Mats och tvillingarna, Amira och Filip och Nora och Timmy, hade gått en bit bakom Patrik, Eddie och Cilla tog sig nu fram i täten för att styra upp var de skulle lägga ut sina filtar och ställa ifrån sig picknick-korgarna, för nu var det dags för dans och hon ville inte missa en sekund av det.

Efter att ha skrattat och gråtit och skrattat så de gråtit, hoppat och dansat, släckt törsten med öl och vin, ätit välsmakande grillmat och hoppat och dansat, sjungit och roat sig ut i fingerspetsarna i flera timmar, tog de den stämningen med sig när det fram på kvällningen var dags att gå tillbaka till stugan. Mats och tvillingarna skulle åka hem, men för de andra hade festen bara börjat. Nora drog allas blickar till sig, när hon, precis efter de hade vinkat efter Mats och tvillingarna när de åkte iväg i bilen, slet av sig alla sina kläder och rusade ner mot stranden.
     ”Nu badar vi!” skrek hon i all sin iver och de andra var inte sena att hänga på. Nora var en impulsernas kvinna och hon funderade aldrig över hur andra kunde uppfatta henne eller tycka och tänka om hur hon var och betedde sig. Nora gick sin egen väg. Hon gjorde det på sitt sätt, men hon gjorde det aldrig på bekostnad av någon annan. Det var det Carla hade fastnat för när de lärde känna varandra på gymnasiet. Nora hade av många uppfattats som en kuf, konstig och oberäknelig. Och Carla hade väl till en början följt flocken och antagit att hon var en udda figur som det var bäst att hålla sig undan ifrån. Men så var det vid ett tillfälle, när Carla hade gått till matsalen själv eftersom de hade haft prov och hennes andra kompisar hade varit klara långt före henne och redan hunnit äta, som hon såg Nora. Och när Nora skulle välja plats sökte inte hon, som de flesta andra, efter personer hon redan kände, utan hon såg att Carla satt alldeles ensam och när Carla insåg att Nora var på väg mot henne tittade hon ner för att undvika ögonkontakt och för att på så sätt förhoppningsvis få Nora att sätta sig någon annanstans. Men Nora gick med bestämde steg fram till Carla och frågade om platsen bredvid henne var ledig. Deras umgänge startade något trevande och Carla försökte på inget sätt uppmuntra Noras initiativ, men Nora var fängslande och efter en stund var det nästan som om Carla kände sig frälst av att ha blivit utvald av henne. Nora hade den förmågan, att fånga upp människor och bara tack vare sin personlighet, få andra att känna sig starka. Det var efter vad Carla hört, också så som Nora och Timmy hade blivit vänner. Timmy hade fått utstå en del glåpord och trakasserier i sin gamla skola och valde därför, när han kom till gymnasiet, att ofta vara för sig själv. Han tyckte det kändes lugnast så och han hade varit nöjd över att bara bli lämnad i fred. Nora hade en dag sökt upp honom också och funnit en fantastisk själ i en människa, som några få ynkliga småungar sett som en måltavla och varit på väg att stänga in för alltid. Nu var Timmy en trygg man, med en bra utbildning och en självklar självkänsla och det var han som var den som utmanade Nora på väg ner till stranden;
     ”Sisten i får städa stugan i morgon”, ropade han när han sprang förbi henne på stigen som ledde ner mot vattnet. Det blev en tuff tävling ner till stranden och alla slängde sig utan att tveka i det sjuttongradiga vattnet. De var kvar och badade en liten stund och satt sedan och torkade på de avsvalnande klipporna medan de sakta såg solen sänka sig bakom öarna i skärgården framför dem.

På väg upp mot stugan igen, gled Carla försiktigt upp bredvid Eddie och krokade tag om hans arm. Det gick en behaglig rysning genom Eddies kropp och han tittade på henne.
     ”Kan vi prata lite?” bad hon och tog honom med en bit in i skogen så att de kunde få vara för sig själva. Hon hade förberett det här samtalet många gånger, men aldrig riktigt kommit fram till hur hon skulle göra. Nu fanns det ingen återvändo.
     ”Är du säker på att det är jag?” Han lät nästan rädd och Carla ångrade genast att hon valt att berätta det nu. Hon hade tänkt att alkoholen i det här fallet skulle lindra reaktionerna, men nu insåg hon att det här var alldeles för stort för att finna någon lindring alls.
     ”Ja, det kan inte vara någon annan.” Carla försökte hålla sig lugn, för hon såg att Eddie redan var på väg att tappa besinningen och nu när hon hade gett sig in i det här var hon tvungen att nå hela vägen fram.
     ”Ja, men Patrik då?” Eddies röst blev allt mer irriterad, nästan aggressiv.
     ”Han var på tjänsteresa då. Minns du?”
     ”Ja men, så jävla exakt kan man väl inte veta? Det kanske blev några dagar före eller efter.”
     ”Nä, jag vet.” Carla visste att det inte kunde vara någon annan än Eddie. Eddie var snygg och han var intelligent. Han var omtyckt av alla, charmig och attraktiv. Men han var svag för inbjudande kvinnor och det gjorde honom perfekt.
     ”Är du helt sjuk eller? Det går inte fattar du väl?” Eddie nästan skrek och intensiteten i hans röst blev allt häftigare.
     ”Vad då går inte? Vad ska vi göra då? Det var ju inte så att jag tvingade dig att ligga med mig.” Irritationen växte i Carla. Det här skulle bli svårare än hon hade föreställt sig, men det var för sent att ångra någonting nu.
     ”Ja men, det skulle ju för fan bara vara där och då. Vi bestämde att det var en gång, aldrig mer och att ingen någonsin skulle få veta.”
     ”Jag vet, men nu blir det inte så. Eller så får ingen veta.” Det blev tyst. De kunde höra sorlet från sina vänner på festen en bit bort. Där var stämningen livad. Det hördes sång och musik och glada tillrop, men här var det som om tiden långsamt tickade nedåt för att plötsligt fullkomligt explodera då Eddie insåg vad det var Carla just hade sagt.
     ”Vad menar du? Ska vi inte berätta?”
     ”Nej, det får bli vårt barn, mitt och Patriks. Du slipper. Vi pratar aldrig om det. Ingen får veta.”
     ”Men är du helt skadad eller? Du kan ju inte ha en unge som inte får veta vem som är hans farsa.”
     ”Vad då han? Det kan ju vara en tjej också.”
     ”Ja men, det är väl fan skit samma. Han eller hon eller det eller vad fan som helst. Vi kan inte ha någon jävla unge.”
     ”Jag vill ha det här barnet.”
     ”Är du seriös? Fan, du skrämmer mig. Det fattar du väl att det aldrig skulle funka. Till slut kommer det fram och det skulle aldrig Patrik eller Cilla eller någon fixa. Det är illa nog att vi har legat med varann. Fan vad jag ångrar det.”
     ”Det gjorde du inte när du trängde in i mig och skrek att det var den skönaste fittan du någonsin känt.” Carla kunde inte hålla fattningen längre och skrek ut sin frustration. Hon hade tappat kontrollen över situationen och det skrämde henne.
     ”Ja men, det är väl för helvete inte samma sak”, skrek Eddie tillbaka. ”Jag kan knulla tusen brudar hur skönt som helst, men jag vill väl för helvete inte ha ungar med dom.”
     ”Om du har missat något, så blir det ungar när man knullar.”
     ”Jag trodde väl att du hade något skydd.”
     ”Varför skulle jag ha skydd? Du då?”
     ”Du är ju helt störd. Du får ta bort den där jävla ungen.”
     ”Jag gör inte det. Jag vill ha det här barnet.”
     ”Då får väl jag fixa det då”, Eddie lät hotfull och nu var det Carla som började bli rädd.
     ”Jag måste gå och prata med Patrik.”
     ”Det gör du inte.” Carla kände själv hur desperationen tagit över hennes förnuft. Det här skulle aldrig gå. Hon måste hitta en utväg, och det snabbt, om hon överhuvudtaget skulle ha en chans att gå vidare efter det här.
     ”Skojar du? Har du inte sagt något till honom? Har du sagt att han ska bli farsa när du vet att det är min unge? Fattar du inte vad du håller på med?” Eddie lämnade Carla. Hur kunde han ha varit en sådan idiot? Han trodde att han var starkare än styvheten i hans penis, men den där eftermiddagen hemma hos Carla för ett par månader sedan hade han kapitulerat helt, när han hade sett hennes välformade nakna bröst genom bara ett tunt linne. Det hade varit som om de förtrollade honom och drog honom till sig utan att han kunde streta emot och byxorna hade förmodligen sprängts sönder om inte Carla helt ogenerat hade knäppt upp och befriat hans pulserande stånd. Han visste att Patrik inte var hemma när han åkte dit, men han hade aldrig kunnat ana den attraktionen som hade uppstått.

Eddie tog sig snabbt tillbaka till stugan, men undvek medvetet att stöta på någon, gick in och hämtade en flaska whisky och smet snabbt undan från festen igen. Han behövde vara för sig själv nu. Han visste inte om han skulle tro på vad Carla just hade sagt till honom. Det hela kändes som en obehaglig mardröm, som etsade sig fast trots att medvetandet återgått till verkligheten, men det var verkligheten han befann sig i och det var den han var tvungen att möta. Han gick en bit genom skogen och tog sig upp på toppen av det berg som Carlas och Patriks stuga vilade på. Det sluttade brant nedför mot havet, som låg alldeles tyst och stilla och var djupt svart i nattens skymning. Eddie öppnade flaskan och började dricka. Den brännande drycken gled lätt ner och en tår började långsamt pressa sig ut ur ögonvrån.

Carla satt ensam kvar i skogen. Hon grät och hon var besviken och rädd för vilka konsekvenser hennes handlande kunde få. Hon hade aldrig kunnat föreställa sig den ilska hon hade sett i Eddies mörka ögon och då hade hon ännu inte pratat med Patrik. Hon blundade och önskade sig bort från den stundande katastrofen. Hon ville bara sjunka genom jorden och försvinna. Plötsligt knakade det till i grenarna bakom Carla och Anna snubblade fram och krånglade sig ner bredvid henne och la armen om hennes hals.
     ”Jag har varit med Nora,” fnissade hon fram med en sluddrig och lite överförfriskad stämma.
     ”Alltså, jag känner mig som en tonåring igen. Jag har aldrig ens rört en tjej förut.” Carla hummade till svar för att visa Anna att hon faktiskt hört vad hon hade sagt, men det fanns inga krafter över hos Carla till att reagera på det hon just fick veta och egentligen var det inga svar Anna sökte heller. Hon bara svämmade över av iver att få berätta om sina nya upptäckter.
     ”Vilka mjuka läppar och det var verkligen en tjej som visste var man skulle leta.” Annas drömmande entusiasm visade inga gränser och hon kröp närmare intill Carla och var som en liten flicka som funnit en verklig skatt.
     ”Jag menar, hon hittade rätt direkt och att det var så mysigt att klämma på en annan kvinnas bröst. De är så mjuka, varma och... Du säger inget.” Anna stannade upp och tittade för första gången på Carla. Natten hade nu gått in i sitt begränsade sommarmörker och avslöjade därför inte Carlas rödgråtna ögon, så för att flytta fokus tillbaka till Anna frågade hon bara kort;
     ”Vad tror du Mats tycker då?” Mats och barnen hade åkt hem efter midsommardansen, men Anna hade redan då hunnit få i sig ganska många glas vin och kommit i rätt stämning, så hon hade inte alls velat följa med dem. I stället hade Mats, inte helt överensstämmande, fått åka hem själv och Anna kunde få skjuts med Nora som ju hade platser över i sin bil. Det var vid det beslutet som Anna och Nora hade funnit varandras likheter och när kvällen hade blivit natt och vinflaskorna gapade tomma hade nyfikenheten tagit över.
     ”Åh gud, nej, jag vet inte om jag ska säga något. Eller han kanske skulle gilla det. Så långt har jag inte tänkt. Men vad gör du själv här?” Carla ville inte göra allt värre än vad det redan var, om det nu skulle kunna bli värre. I alla fall var inte Anna den hon ville skulle veta  i vilket helvete hon befann sig.
     ”Hormoner,” svarade hon lite undvikande.
     ”Ja, jag fattar det. När jag väntade tvillingarna ...”, det fanns inget stopp på Anna och Carla såg ingen annan utväg än att resa sig och gå tillbaka till stugan och lämna av Anna med de andra alkoholstinna midsommarfirarna. Natten var fortfarande ung och festen skulle pågå långt in i gryningen, men Carla ville inte längre delta. Om Eddie hade pratat med Patrik skulle allt de hade byggt upp tillsammans vara förbi. Det stack till, som av tusentals knivar, i magen på Carla, men hon måste bli av med Annas ihållande monolog så hon tog risken att möta dem. Berusningsnivån bland de andra var överväldigande och Anna tog genast plats bland de likasinnade och Carla kunde smita iväg. Ingen skulle märka att hon var borta. Hon tänkte att hon skulle säga till Patrik att hon skulle lägga sig, men han var djupt inne i ett samtal med Filip och Timmy, så hon bestämde sig för att inte störa och gick tyst därifrån.

     ”Ja men jag kan inte fatta hur hon kan ha blivit gravid.” Det märktes tydligt på Patriks röst och tonläge att han var påtagligt påverkad av all alkohol han hunnit med att dricka under dagen och Filip och Timmy lyssnade uppmärksamt och försökte koncentrera sig på vad Patrik sa, trots att det snurrade till i huvudet då och då och att deras fokus verkade leva ett eget, mer kringflackande liv.
     ”Alltså, jag vill väl ha barn och så, men inte nu! Jag blev svinförbannad när hon sa att hon väntade barn.” Patriks röst blev allt mer irriterad och känslorna började koka över inom honom och det var som om han bara var tvungen att få ur sig den frustrationen han burit inom sig i så många veckor.
     ”Visst, vi har haft sex och det är så det blir barn. Det vet jag. Men jag har alltid kunnat styra mina småkillar och bestämt själv när och var jag ska få utlösning. Jag har aldrig kommit i henne utan kondom. Jag har inte det.”
     ”Men om ni haft avbrutet samlag någon gång då. Då kan ju spermierna smita i förväg.” Timmys röst var släpig, men lät ändå förnuftig. Han hade lyssnat på Patrik och ville stötta honom.
     ”Dessutom är ju inte kondomer hundra procent säkra heller. Inga preventivmedel är det.” Det var Filip som också ville hjälpa Patrik att ta sig igenom rädslan han ställts inför.
     ”Det är väl en riktigt enveten fan som växer inne i Carlas mage. En som redan från början bestämde sig för att ta sig förbi alla avspärrningar. Den ungen kommer ni få ha i koppel.” Timmys sista kommentar löste upp alla spänningar i Patrik och de skrattade avspänt tillsammans. Han kände att det här kanske inte var så dumt ändå och att det nog skulle bli rätt roligt att få se en ny människa växa upp. En som han själv varit med om att skapa.
     ”Ja, det skålar vi för. fattar ni, jag ska bli farsa!” Killarna höjde sina ölflaskor och svepte sedan innehållet innan de ställde ifrån sig de tomma flaskorna, ryckte åt sig var sin ny och anslöt sig till tjejerna som hade höjt volymen på stereon och precis var på väg att börja dansa.

Eddie var fortfarande kvar uppe vid bergsbranten och han kände att alkoholen fullständigt hade tagit kontroll över hans kropp. Det hade blivit alldeles för många glas redan under dagen och kvällen och att avsluta det med att tömma en flaska whisky var kanske inte den bästa, men efter omständigheterna den enda lösningen i stunden. Han hade varit berusad förut och otaliga var de gånger då han dagen efter inte kunde minnas annat än vaga fragment. Men den här gången kändes det annorlunda. Så här illa hade det aldrig någonsin varit förut. Han kände hur ögonlocken bara blev tyngre och tyngre, synen, som naturligtvis redan var påverkad av de enorma mängder alkohol han hade hällt i sig, blev märkbart ännu suddigare och allt runt omkring honom utspelade sig som i slow motion. Det var som om han blivit bortplockad från verkligheten. Hans huvud började sakta nicka fram och tillbaka och tillsammans med ögonlocken var det på väg att falla ihop där och då och han kände sig hjälplös. Benen bar honom inte och överkroppen vägde tungt ner mot marken. Han hade inte någon kraft att röra sig och han hade inte längre förmågan att  samarbeta med sin kropp. Orken svek honom, det sved ordentligt i ögonen och det enda han kunde göra var att ge efter. Han kunde inte längre hålla emot kroppens starka signaler, så han la sig tillrätta, slöt ögonen och lät sig fångas av den oemotståndliga kraften som hade tagit över hans kropp. Det sista han kände innan han somnade var en behaglig känsla av yrsel, som om huvudet snurrade ett par extra varv och sedan sov han djupt, omedveten om vad som hände runt omkring honom och oförmögen att åter komma till sans.

Skratten bildade symbios med den höga musiken inne i stugan, där midsommarfesten ökat i intensitet i samband med att solen åter börjat sprida sitt ljus i den klara sommarnatten. Nora och Anna dansade, tätt omslingrade och vilt påhejade av de andra, något som kunde liknas vid en primitiv form av parningslek och var och en av åskådarna bjöds i tur och ordning in i leken. Dansen blev mer och mer vågad och alkoholen flödade. Ingen la märke till Carla, som sedan hon hade återvänt till stugan igen, hade stått och betraktat det spektakulära skådespelet och efter att hon konstaterat att alla verkade vara i väldigt god form och att var och en av hennes vänner nu var dränkta av alkoholens självupptagenhet, kände hon ett lugn spridas genom kroppen. Hon vände blicken ner mot sin mage och log försiktigt samtidigt som hon varsamt smekte den lilla bulan som snart skulle växa sig stor och just innan hon gick in i sovrummet tittade hon på Patrik och allt kändes så rätt.
     Långsamt kröp Carla ner under de vita lakanen och somnade.

Amira hade hittat Eddie i vattnet, när hon på morgonen skulle ta ett svalkande dopp för att, vad hon trodde, skölja av sig resterna efter den långa nattens vilda festande och lindra den annalkande bakfyllan. Men istället hade hennes hjärtskärande skrik skurit som isande knivar genom den lätta sommarbrisen och morgonens rofyllda, långsamma uppvaknande hade förvandlats till ett panikslaget och kaotiskt slagfält. Nu satt Amira invirad i en filt och skakade medan tårarna rann i en stril ström nedför hennes kinder och bildade våta fläckar på tyget som svepte om henne. Hennes tänder klapprade i små intensiva rörelser och hennes kropp gungade försiktigt fram och tillbaka, där hon satt och försökte få chocken att avta. Filip satt alldeles tyst bredvid och bara höll om henne. Han omfamnade hennes skakade kropp, ville vara nära, ville skydda och ville trösta. Han la försiktigt sin kind mot hennes hår, varsamt, som om han rörde vid ett litet barn, smekte han hennes arm och även hans tårar rann.
     Det var Filip, Patrik och Timmy som hade rusat ner till stranden när de hört Amiras skrik. Eddie hade legat vid bergskanten och vattnet hade i varje våg sköljt över hans ansikte och sakta flyttat hans kropp fram och tillbaka i takt med vågornas rörelse. De hade på en gång sett att det redan var för sent. Han låg där så lugnt. De kunde se honom, men de såg också att han var borta. Timmy gick fram för att ändå vara helt säker och drog upp kroppen på land. Filip satte sig hos Amira. Patrik vände tillbaka till stugan. Han gick med tunga steg och plockade samtidigt upp sin iPhone och slog 112. Han fick ett snabbt svar och både polis och ambulans skulle komma inom kort. När han kom tillbaka till stugan undrade alla varför Amira hade skrikit så och Cilla, som inte vaknat av skriket, kom yrvaken ut från det lilla sovrummet och undrade om det var någon som hade sett Eddie. Hon hade lagt sig före honom igår och nu verkade det som om han inte alls hade sovit hos henne i natt. När hon vände upp blicken och såg Patrik högg det till i henne. Hon såg från honom vidare på de andra och såg att det var något som inte stämde. Alla såg så oroliga ut. Alla verkade så ledsna.
     ”Amira hittade Eddie i vattnet”, sa Patrik tyst och dämpat. Han kämpade för att hålla tårarna tillbaka, men de trängde ändå fram.
     ”Jag har ringt 112, de är på väg.” Skräcken bredde ut sig över stugan och en hysteri av gråt och skrik och tystnad överföll vännerna som försökte förstå vad det egentligen var Patrik hade sagt. Vad då hittat? Hur då?
     ”Är han, är han död?” Noras röst var så låg, nästan viskande, ändå var det som skrik som ekade i öronen på alla som undrat samma sak, men inte vågat säga orden högt. De förstod att de inte ville veta svaret, men de var tvungna att få veta för att kunna försöka förstå. Patrik tittade försiktigt mot Nora och i hans ögon fanns svaret. Det behövdes inga ord. Han nickade bara varsamt och sjönk ner på golvet.