"Det var min chans, och jag missade den". (Tretton skäl varför - Jay
Asher) Om det inte hade varit för min förbannade moral hade jag fallit i
hans armar och försiktigt smakat på hans vårfnasiga smultronsöta
silkesläppar och våra tungor hade mötts i dunklet bakom tänder. Pulsen
hade fyllts av ett glädjerus nära bristningsgränsen. Det pirrade och
spände och jag ville. Jag ville så mycket, så gärna, så intensivt - men
nej! Jag stod i hans armar, omringad av lust och åtrå. Jag såg längtan i
blicken. Jag kände mig levande. Han gav mig liv och jag var så nära
lyckan en snart sextonårig tjej kan vara - men jag backade ur.
Det var den enda chansen jag fick. Den första och den sista. Jag har aldrig ångrat mina val, men jag har många gånger funderat på valen jag inte gjorde, allt jag valde att inte välja. Är det bra att gå igenom livet utan att någonsin ångra sina val, att aldrig någonsin ha vågat chansa, handla utan förnuft och falla för impulser?
Det var den enda chansen jag fick. Den första och den sista. Jag har aldrig ångrat mina val, men jag har många gånger funderat på valen jag inte gjorde, allt jag valde att inte välja. Är det bra att gå igenom livet utan att någonsin ångra sina val, att aldrig någonsin ha vågat chansa, handla utan förnuft och falla för impulser?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar