För mig är en bra bok som en fin människa. Det går inte att se på utsidan vilka kvalitéer som finns inuti. Det är lätt att falla för skalet men det som verkligen räknas är vad som finns inuti. Och precis som när du möter en ny människa första gången så kan hen gripa tag i dig direkt och du blir blixtförälskad, som hypnotiserad av henoms blotta existens. Allt hen gör, säger och är ter sig perfekt och du vill inte spendera en enda sekund utan henom. Ibland kan en sådan här blixtförälskelse göra dig besviken och avtar lika fort som den uppkom, men ibland övergår den i en djupare vänskaps- eller kärleksrelation och du kan känna dig säker på att det du funnit är något äkta, något som berikar dig, som får dig att växa och utvecklas och som gör dig till en starkare och mer förstående människa.
Andra människor som du möter är lite svårare att komma in på livet. De kräver längre tålamod för att öppna upp sitt inre och låta dig komma åt kärnan. Någon som till en början nästan verkat lite svår och underlig kan, om du ändå söker vidare och ger henom den tid hen behöver för att visa vem hen är, visa sig vara den stora kärlek du så länge sökt, men som fram tills nu verkat vara ämnad endast för alla andra.
Oavsett om boken du läser är en blixtförälskelse eller en relation som växt sig starkare för varje sida så är det först när du läst ut boken som du kan veta om den efterlämnar sig den outhärdliga smärta bara en riktigt bra bok gör. Och det är saknad. Du känner dig övergiven. Att avsluta en riktigt bra bok är som att skiljas från en riktigt god vän. Det är sorgligt och det gör ont.
Jag tycker inte att det finns några generella krav som behöver uppfyllas för att jag ska anse att en bok är bra. Jag kan läsa romaner, dikter och andra texter och se tjusningen i textens storhet även om jag inte tycker att själva innehållet är bra. Jag har läst mycket som jag personligen inte tycker är bra men som jag ändå kan förstå att andra kan gilla och där jag kan imponeras av författarens tekniska förmåga, den sprudlande fantasin eller det fascinerande språket. Men det finns också böcker som jag tycker är bra trots att språket är torftigt och strukturen brister men där berättelsen är såpass gripande att allt det där andra blir förlåtet.
Enligt mig är vad som är en bra bok definitivt en subjektiv bedömning. Det beror på vem som läser, när hen läser och vilken livssituation hen befinner sig i. En bok kan uppfattas som lysande i en period av livet, men inte alls lika briljant varken förr eller senare. Man skulle kanske kunna tänka sig någon form av objektiv bedömning av en bok och då tänker jag att kriterier som att en bok som håller över olika tidsepoker, lockar läsare generation efter generation och lyckas förbli aktuell skulle kunna bedömas som bra. Men det går ju ändå aldrig att komma ifrån varje människas subjektiva bedömning om vad som är bra och det finns inte och kommer aldrig finnas någon bok som alla gillar. Däremot kan man ställa sig frågan huruvida en bok som lever sig kvar i minnet och gör sig påmind om och om igen fastän man inte gillade boken, är bra eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar