Medvind ❤

Kämpa inte mot svårigheter som dyker upp på livets ibland lite väl hårda väg, utan kämpa tillsammans med dem istället. Se problemen som medspelare istället för motspelare. Fokusera på att samarbeta istället för att besegra. Ett vinnande lag byggs av ett gott samarbete, en god laganda och individuellt skickliga spelare. Det är du som är stjärnan i laget. Det är du som kan vända ett underläge till ett överläge.

Du behöver inte acceptera det som inträffar, men förlika dig med situationen du har hamnat i och försök att se vilka möjligheter du har. Anpassa dig i den mån du behöver, men gör det på dina villkor. Se till att det är du som styr ditt liv, även om du har hamnat där du är på grund av yttre omständigheter du själv inte kunnat påverka. Gör dig inte till ett offer, utan ta över rodret och följ vågorna i den riktning du vill även om det stormar på havet.

"Jag slutade sörja det jag inte har och började njuta av det jag har."
"Du är antingen en del av problemet eller en del av lösningen."
"Våra tankar om oss själva, om livet och om vår hälsa är avgörande för hur vi mår."
"Att tänka negativt är detsamma som att träna på att misslyckas. Om du istället tänker positivt tränar du på att lyckas."
"Fokusera på hur bra du mår idag, inte hur dåligt du mådde igår."

Eva Helmersson (ur Stå upp, sitt ner, gå vidare)

❤ Din uppgift är att skapa bästa möjliga förutsättningar för dig själv att må så bra som möjligt, att uppnå bästa resultat och att känna dig nöjd och stolt över dig själv. ❤

Tankar

❤     ❤     ❤

Dina tankar är värdefulla. Dela med dig av dina tankar, för de är precis lika viktiga som alla andras tankar. Dina tankar är lika kloka, lika inspirerande och lika unika. Alla tänker, även om alla inte tänker som du. Var lyhörd, lyssna på varandra och undvik att sätta en typ av tankar och värderingar som norm. Acceptera att alla handlar utifrån sina förutsättningar och tidigare erfarenheter. Ta del och lär av varandras handlingar, funderingar och tankar. Det berikar och ger ditt liv, dina beslut och ditt sätt att tänka större variation.

❤     ❤     ❤

Beröm

Säg tack och sug in varje ord när du får beröm. Du behöver inte förklara och försvara dina goda gärningar. Säg bara tack för du är värd all uppskattning. Låt dig smickras och inspireras och känn dig stolt över dig själv. Sprid känslan till andra människor, både i din närhet och långt borta. Visa andra uppskattning i stort och i smått. Beröm med hjärtat och många goda hjärtan kommer svara dig. ❤

❤ ❤ ❤

Tankarna väcker tårarna och får dem att tränga fram långsamt ur hennes ögonvrårs djupa gömmor. Sakta rinner en tår i taget ner för kindbenets svaga sluttning. En tår till vänster, en tår till höger. En tår till vänster igen och så höger, vänster, höger, vänster, höger, vänster, vänster, vänster, höger, höger, höger. Tårarna ökar i intensitet och gråten blir mer och mer ohämmad. Andningen blir snabbare i takt med tårarnas ursinniga framfart och varje andetag blir allt kortare, allt häftigare. Inifrån ökar trycket. Inne i hennes kropp kämpar sorgen och rädslan för att komma fram och få visa upp sig. Smärtan, som ingen kan se, vill få ett ansikte. Allt det onda försöker tränga igenom, men utrymningsvägarna är sedan länge blockerade. Andningen blir mer besvärad. Korta inandningar utan utrymme för att andas ut. Fler och fler, snabbare och snabbare.  Kroppen börjar skaka. Det kryper inuti. Hennes rörelser blir allt mer desperata, vilsna, upp och ner, hit och dit. Det snurrar och smärtar och trycket inifrån ökar för att sedan fullkomligt explodera.

Plötsligt blir allt stilla. Kroppen slappnar av, andningen upphör och oron går över i en stilla ro. Hon hör honom prata. Hon känner hur han rör vid henne och försöker skaka liv i henne igen. Hon hör honom be henne att andas. Hon hör, men kan inte svara. Hon blir rädd, men känner samtidigt ett oförklarligt lyckorus. Hon skrattar inombords samtidigt som hon känner sig helt skräckslagen, då hon sakteliga börjar återvända till nuet igen. Långsamt blir hon medveten om var hon befinner sig. Hon märker att näsan är igentäppt och hon känner att ansiktet är fuktigt av tårar, snor och saliv, som okontrollerat täckt huden. Hennes armar och ben är orörliga och blicken känns alldeles tom. Hon tittar, men ser inget och blir sittande helt apatisk.

Han känner att hon finns hos honom igen. Han andas ut och slappnar av. Vet inte vad som hände eller varför. Hon är på väg tillbaka till sitt riktiga jag och hans oro lägger sig något. Smärtan inom honom  och skräcken över att det ska hända henne något finns fortfarande kvar. Förtvivlan om att inte räcka till, att inte kunna skydda henne och befria henne från allt hon bär inom sig. Han skulle vilja kunna dela bördan med henne så att de kunde gå igenom det här tillsammans, men han är maktlös, måste stå utanför och titta på, försöka trösta och bara finnas nära, men det gör ont att inte kunna påverka.

De sitter i soffan och tårarna letar sig än en gång fram och börjar rinna nedför hennes kinder. Den här gången rinner de fort redan från början och andningen ökar och blir snabbt mer intensiv. Oron i hennes kropp kryper fram igen. Pressen ökar. Snabba, korta inandningar utan någon möjlighet att andas ut. Ännu snabbare inandningar, snabbare, mer intensiva, in, in, in... och så kommer lugnet. Slippa andas och släppa alla spänningar. Kroppen blir totalt avslappnad och hon blir åter helt onåbar. Hon hör honom prata om att öppna fönster och släppa in luft. Hon hör något om hennes puls. Han hämtar saft och  häller i hennes mun. Hon dricker och blir förvånad över hur törstig hon är. Saften ska få henne att komma till sans igen. Saften är hennes medicin.

Hon repar sig långsamt. Byter position i soffan och börjar prata igen. Hon höjer åter sina försvarssköldar, de som inför honom så fullständigt kapitulerat. Känner sig misslyckad som blottat sina svagheter inför honom. Hon vill bygga upp sin raserade försvarsmur och krypa tillbaka in bakom sin skyddsbarriär. Hon vill inte falla inför publik igen, men känner att stressen knackar på och tänker attackera än en gång.

Han hjälper henne in på toaletten och så fort hon blir lämnad ensam faller muren. Den här gången får attacken en direkt intensitet och den kommer med en starkare kraft än tidigare. Hon blir sittande helt paralyserad och gråter förtvivlat. Hon känner hur saliven rinner nedför sina mungipor och hur hennes normala kroppsfunktioner helt slås ut. Han kommer in och försöker desperat få henne att stå upp. Hon är medveten om vad som händer, men hon bryr sig inte och kan inte kontrollera sina rörelser. Hon fortsätter att dregla, benen fungerar inte och huvudet är lealöst. Han vill ta henne till bilen. Måste åka till sjukhuset. Hon vill inte åka dit, för hon vet att det inte hjälper, men hon lyckas inte förmedla sin vilja.

Förlustelser ❤

❤ Man kan fråga sig om det egentligen finns något dåligt sex eller om det snarare handlar om mindre lyckade sexuella sammankomster. Att ha sex är ett frivilligt samspel mellan två eller flera personer på allas lika villkor och lika ansvar. Om resultatet inte blir det önskvärda kan ingen av de inblandade skylla mer eller mindre på varandra för det dåliga resultatet, eftersom resultatet är beroende av alla inblandade parters prestationer i förhållande till varandra lika mycket. Ett rykte om att någon individ skulle vara mer eller mindre kvalitativ i det erotiska samlivet saknar därmed substans eftersom det lika mycket beror på den eller de andra som ingår i förlustelserna hur resultatet blir. Det handlar istället om hur de olika individerna kompletterar och befrämjar varandra. För vad vore väl ett fotbollslag bestående av enbart målsuktande anfallsstjärnor om de inte hade andra i sitt lag som tog hand om försvarsarbetet? De individuella kvalitéerna skulle ju fortfarande finnas, men laget skulle var föga framgångsrikt. ❤

Klok eller galen???

"Jag kommer att tänka på en spansk kvickhet, när fransmännen för tvåhundrafemtio år sedan byggde sitt första sinnessjukhus: De har spärrat in alla sina dårar i ett särskilt hus för att övertyga folk att de själva är kloka". Och det är riktigt: genom att spärra in någon i dårhus bevisar man inte sitt eget förnuft. "K. har blivit vansinnig, alltså är vi kloka". Nej, det är inte alls så." (Ur novellen Bobok av Fjodor Dostojevskij)