Vem är den som skiljer sig?

”Det handlar egentligen inte så mycket om kärlek. Det är liksom mer frihet och konventioner som gör att jag inte orkar mer. Allt om hur man ska vara och hur man ska göra får mig att vilja spy. Jag måste få bestämma själv. Jag vill inte göra som andra vill att jag ska göra.”
Elna satt alldeles tyst och kunde inte tro vad det var hon hörde. Skulle Sara lämna Anton? Men det var ju de som hade det bra. De hade en relation som det slog gnistor om. Det var alltid de som såg mest kära ut, som slingrade in sig i varandras kroppar i alla sammanhang och lät sina åskådare smygtitta på förspelet till vad man i fantasin själv fick föreställa sig skulle hända när de kom hem.
”När bestämde ni det här?”
”Bestämde och bestämde... Jag har väl inte riktigt berättat för Anton än, men jag har kollat på lägenhet och så.”
”Så det blir du som flyttar?”
”Ja, jag vill absolut inte bo kvar här. Huset kväver mig precis som vår relation gjort de senaste åren. Jag måste börja om på nytt.”
”Så du har funderat på det här länge?”
”Nej, egentligen inte. Jag har väl tänkt att det inte varit bra ett tag, men jag trodde aldrig att jag skulle lämna honom på riktigt. Jag är liksom inte en som skiljer sig.”
”Nej, vem är det?”
”Nej, det är det som är grejen. Man är liksom insyltad i att den som stannar i samma relation hela livet är den som har lyckats. Jag har tänkt så hela tiden.”
”Ja, som att det är synd om de som skiljer sig.”
”Precis och därför går man omkring och drar på en massa lidande för att det ska se bra ut för andra. Jag kommer klara mig precis lika bra själv.”
”Kanske bättre.”
”Ja, antagligen. Tänk bara att slippa anpassa sig och behöva plocka upp andras skit. Det här känns helt galet, men så rätt.”
”Men tror du inte att du kommer sakna det ni hade någonting alls?”
”Jo, asmycket säkert. Jag kommer lipa mig igenom mängder av sömnlösa nätter, men jag måste. Jag bara måste.”
”Så du har inte träffat någon annan eller så?”
”Nej, verkligen inte. Som det känns nu vill jag aldrig ha någon annan heller. Jag vill bara ha mig för ett tag. Mig, mig, mig. Jag har ju typ aldrig varit bara jag.”